Varför engagerar trafikdöden så mycket mer än rökdöden?

Folk skadas och dör i trafiken. Det här är inget vi bara kan acceptera hur som helst, men den så kallade nollvisionen, att ingen skall dö i trafiken, är något som alla inblandade vet är ouppnåeligt. Vi människor begår misstag, och när det sker på ställen där mjuka kroppar möter hårda fordon i hastigheter upp till 120 km/h … I ett samhällsperspektiv är det helt enkelt så att fler liv räddas (och är möjliga att leva) på grund av trafiken, än vad som dör i den.

Men trafikdöden engagerar. Inför alla större trafikhelger (Jullov, sportlov, påsklov, midsommar) ökar rapporteringen. Höst och vår debatteras dubbdäckens vara eller icke vara. Ska vi ha hastighetskameror eller inte? De sänker hastigheterna, men skapar samtidigt ryckigare trafik.

Varje år satsas miljarder på olika infrastrukturprojekt och vi har en myndighet som inte gör annat än arbetar för att trafiken ska bli ännu säkrare. Ur ett samhällsperspektiv – nej ur ett folkhälsoperspektiv – tycker jag dock att man kan ifrågasätta om det här är rätt använda resurser.

Varje år dör 300-400 personer i trafiken, och ännu fler skadas. Det är djupt tragiskt för alla inblandade – men det är inte mer tragiskt för dem än för de anhöriga till de cirka 7 000 personer som varje år dör till följd av rökning.

Om vi gjorde en satsning som lyckades minska antalet rökningsrelaterade dödsfall med bara 10 procent så skulle det motsvara den så kallade nollvisionen för antalet trafikdöda två gånger om!

Det är helt enkelt orimligt att trafikdöden får sån’t fokus, och att rökdöden nästan helt ignoreras.

Annonser
Det här inlägget postades i Nyheter och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.