Logiska kullerbyttor till rökningens försvar

Cigaretter är en produkt som, om de används som avsett, skadar och dödar användarna. Det är dessutom en produkt som inte har några praktiska fördelar – ingen människa som får den förklarad för sig innan de testat skulle komma på tanken att använda den. Det är bara genom reklam, produktplacering och utnyttjande av grupptrycksdynamiken hos identitetssökande tonåringar som tobaksindustrin kan rekrytera nya användare.

Därför blir det lätt absurt när man som Jessica Johansson försöker försvara rökningen.

Att förbjuda rökning på uteserveringar och perronger borde inte vara något dramatiskt eller kontroversiellt. Tvärtom är det ett väldigt litet steg mot något som är en självklarhet i alla andra sammanhang – att produkter som inte går att använda utan att användaren skadas eller dör inte är tillåtna. För det handlar inte om ”risker” – röker du blir du garanterat skadad, nästan helt säkert sjuk och till slut dör du (om du inte dör av något annat först).

Att människor själva ska få bestämma vad de gör med sin hälsa är absolut inte självklart. Det finns gott om exempel på när samhället lägger sig i: att åka bil utan säkerhetsbälte drabbar i princip bara individen, men är ändå förbjudet. Knark dödar långt färre än rökning men är trots det förbjudet. Alkohol – som till skillnad från cigaretter kan användas utan risker – får inte köpas och drickas när som helst, var som helst eller av vem som helst. Att rökning är tillåtet är med andra ord ett undantag.

Men även om vi anser att det borde vara upp till individen att röka, så innebär det inte att individen har rätt att tvinga omgivningen att ta del av missbruket. Att hävda att andra ska flytta på sig så att man kan få missbruka på offentlig plats är inte att värna om frihet – det är bara ren och skär egoism.

Annonser
Det här inlägget postades i Opinion och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.