Snöbollskastning är förbjudet, men röka, det går bra

Or NotVi lever i ett land som håller hårt på säkerheten. Finns det inte regler och lagar att stödja sig mot fungerar grupptrycket utmärkt. Således anses alla som inte har både ryggplatta och hjälm i skidbacken vara något av en dödsföraktande daredevil. Och skulle jag få för mig att cykla utan hjälm får mina barn tokspel.

Våra barn skolas tidigt in i ett säkerhetstänkandet. Redan på dagis förmanas många barn att inte klättra i träd på grund av risken för att ramla och bryta benen. Även snöbollskrig är alldeles för farligt att ägna sig åt. I en undersökning av Sydsvenskan våren 2011 uppgav två av tre skolor att det var totalförbud, och den kvarvarande tredjedelen tillät det bara på avgränsad plats. Motivet är att det kan leda till ögonskador.

Tittar man närmare på det här visar det sig dock att risken är ganska liten. Under vintrarna 93/94 och 94/96 – när det snöade 96 dygn – rapporterades 4 367 patienter ha sökt vård för ögonskador på Södersjukhusets ögonakut. Av dessa hade 20 fått en snöboll i ögat. Bara fem av dessa var ”mer behandlingskrävande”, och endast en fick bestående ögonskador i form av kvarstående dubbelseende.

Det är alltså en väldigt liten risk som motiverar skolornas förbud.

Det här förbudet efterföljs dock noga trots att det inte är lagstadgat. Elever som bryter mot det kan skickas hem enligt den här artikeln från 2007.

När det gäller rökning däremot, verkar skolorna vara mer slapphänta. Här pratar vi inte om några små risker heller. Av de som röker börjar 90 procent i tonåren när de går i skolan, och av de som fortsätter röka kommer hälften att dö i förtid. Hälften. Inte en på 4 367 personer. Och de kommer dö, istället för att dras med det i och för sig irriterande handikappet dubbelseende.

Man kan tycka att skolorna borde prioritera bland de förbud de efterlever.

Annonser
Det här inlägget postades i Opinion och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.